VART TOG FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN VÄGEN?

Tidningen Dagens Samhälle är en jättebra hjälp för mig att hålla mig ajour med vad som händer.
I nr 23/13 skriver Åsa Moberg om hälsa. Åsa har varit i farten med sina debattartiklar så länge jag minns. Först tyckte jag hon var alldeles för mycket "till vänster" i sina beskrivningar, men nu kan jag läsa hennes inlägg med behållning. Vem som ändrat sig vet jag inte säkert- men det är nog hon....
Nu är frågan om inte alla medborgare behöver sysselsättningsgaranti. Jag vill påstå att det vore önskvärt att alla, som kan arbeta, har ett jobb. Sysselsätta sig kan man göra på många sätt, tyvärr inte alltid så välavlönat. Men garanti?  Den ende som kan se till att jag är sysselsatt är jag själv - enligt min mening.

Nu till problemet. Ungdomar med jobb är mer sjuka och sjukskrivna än äldre anställda. De senare, som fortfarande jobbar, blir allt friskare och infinner sig dagligen på sina arbetsplatser. Men snart väntar pensioneringen, om man inte väljer att arbeta  några år till. Vem ska sedan göra jobbet?
Nu misstänker man att de ungas återkommande sjukskrivningar kan bero på otrygghet i för många, korta och tillfälliga anställningar. Man kanske är orolig för att bli arbetslös och hur det ska gå med ekonomin.
 Eller beror det på något annat?

Som f.d. företagssjuksköterska blir jag bestört att se att man tydligen inte längre satsar fullt ut på företagshälsovård (FHV). Det verkar som arbetsgivarna inte längre ser detta som en tillgång. Det viktigaste har blivit att på kort sikt se till att arbetstagarna blir friska igen. Därför betalar man kanske hellre en allmänläkare för förtur vid förkylningar och krämpor, som inte alls  har en koppling till arbetet. På detta sätt sumpar man lätt en specialkompetens.
FHV:s främsta uppgift är att hjälpa kunderna att hålla sig friska och se relationen ohälsa-arbetsmiljö.
Nu har det gjorts beräkningar som visar att satsningen på företagshälsovård / anställd ständigt minskar och för närvarande kan jämföras med en daglig kopp kaffe, d.v.s. 1330/år/. Stämmer detta, ja då gäller det verkligen att använda pengarna på bästa sätt.
Alltså måste vi stimulera forskningen och plocka fram beställarkompetensen i diskussionen med vår FHV.
Vad är den verkliga orsaken till de ungas ökade sjukdagar och hur åtgärdar vi detta?
Monika

MED FOKUS PÅ ÄLDREOMSORG

Hemtjänsten har varit i fokus på sistone.
 Kunderna kallas nu för "hemtjänstbrukare" en, inte endast för mig, märklig benämning. Hemtjänstpersonalen har svårt att hinna med sitt jobb, enligt ett referat från Uppsala, förmedlat i OTs ledare 13 06 17. Där lär det finnas schemaläggning med 26 hembesök på 6 timmar. Det kortaste besöket varade 46 sekunder. Hur kan man lägga ett sådant schema? Är det verkligen sant?
Personalen mår i alla fall inte bra av all stress och otillräcklighetskänslor. Hur "brukarna" mår skriver man inte så mycket om.
I Göteborg slog en av Hemtjänstens nattpatruller larm. De berättade om hur de äldre, som bor hemma, kan ha det. Ingen upplyftande läsning. Här fanns exempel på ensamhet, oro, förvirring, brist på lakan, dålig städning, utebliven duschning och utevistelse. Personalen mådde inte särskilt bra här heller.
Exemplen ovan är ju tagna från stora kommuner, så det gäller väl inte hos oss?
Kolla får du se!
Har själv kommit i kontakt med Hemtjänsten som tjänsteman, anhörig och politiker. Som politiker drar jag upp riktlinjerna och skickar i bästa fall med tillräckligt med pengar, tjänstemannen utför uppdraget, kanske inte alltid som politiken tänkt- men ändå på ett förhoppningsvis acceptabelt sätt och den anhörige omväxlande tackar, berömmer och kritiserar.
En sak tror jag mig ändå ha konstaterat. Det är ett stort feltänk att tro att de flesta äldre vill bo kvar hemma så länge, som kommunerna tänkt sig. Jag vill till och med gå så långt att jag påstår att särskilt människor som håller på att utveckla en demens inte ska bo hemma själva. Ensamheten bidrar till osäkerhet, tristess och förvirring. Att få flera besök av stressad hemtjänstpersonal gör inte situationen bättre. Man känner sig ännu ensammare när dessa rusar iväg igen. Som sjuksköterska ser jag ofta en markant skillnad efter bara några dagar på ett särskilt boende. Här finns det personal/ en människa att tala med dygnet runt och det känns tryggt.
De senare åren har antalet platser i särskilt boende minskat. Det är billigare med hemtjänst.....
Låt oss inte luras av detta utan se till att vi har trevliga och funktionsdugliga boendeformer att erbjuda även i fortsättningen. För allas hälsa och välbefinnande.
Den som lever får se......
Monika